Forum och frågor om
"Meningen med Livet" / Healing & Energier

Här finns frågor som rör 'Livets mening', Healing och Energier. Mina svar bygger jag på egna upplevelser i livet samt många års erfarenheter och studier inom området. Sedan mycket viktigt att DU, efter att ha läst svaren, känner in vad som är sant för dig! Det gäller i dessa frågor, men också i allt annat i livet. Inget kan vara mer förödande för en människas hälsa än att följa andra människors åsikter och värderingar och sätta sig själv i andra hand!

Har du också en fråga som du vill ställa eller vill du berätta om något som du funderar på, får du gärna höra av dig med ett mail. Svaret kommer att presenteras här och sidan kommer att uppdateras när det finns nya frågor/svar att lägga in. De senaste frågorna i varje kategori är överst i respektive lista.

Klicka på en fråga nedan för att komma direkt till denna (och svaret) eller bläddra ned på denna sida för att läsa alla frågor och svar...
 

Livet och dess mening

Healing & Energier

Finns det en tvillingsjäl eller någon utvald till just mig? Ok att ge healing utan samtycke?

Har du ingen barndom?

Hur ser du på chakran?

Kan vi ha kvar dagens samhälle och vara lyckliga?

Det sticker i händerna

Att Tro eller Veta saker

Kan healing minska godissuget?

Vad är Egot?

Omvänd healing?!

Att göra sitt bästa...

Hur lär man sig heala?

Orkar inte vara kärleksfull hela tiden

Att gå igenom en separation

Kan man lita på svaren?

Hur tränar jag upp mina förmågor?

Varför är livet en kamp?

Finns det energiavtryck i luften?

Varför har vi ett Ego?

Vilken dum generalisering!

Hur kan man se sjukdomar som något positivt?

Fyller vi något tomrum med att handla?

Är sjukdomar ett straff?

Varför måste man få initiering?

Jag väntar och väntar...

Kan tro vara genetiskt?

Varför är det så få sökare?

Nytta av energibalansering vid utbrändhet?

Finns den rätte?

De olika energikropparna

Manligt och kvinnligt

Får jag skicka distanshealing?

Lyckligt deppig?

Problem att bli med barn

Tappat tron på allt!

Sju chakran i balans för bättre sex

Finns vi kvar om universum går under?

Var och när skaffade du certifikat?

Har universum ett slut?

Tankeöverföring

Varför måste en del lida?

Varför funkar REIKI bara ibland?

Hur blir man mindre trög?

Kommer det nya själar?

 

Ringen på vattnet

 

När någon föds här...

 

Att bara överleva...

Orkar inte städa

Väljer vi själva vägen i livet?

Att inte tänka så mycket

Allt ska flyta på

Synkronicitet och andliga råd

Kommer lyckan snart?

Varför ser vi inte världen som den är?

 

Vad är Oneness?

 

Vad existerar egentligen?

 

Att beskriva Existensen/Gud

 

Inte ett dugg ego!

 

Har djuren gruppsjälar?

 

Varför finns vi?

 



Ok att ge healing utan samtycke?
Anser du att det är ok att ge healing aktivt till en person utan dess samtycke? Nu menar jag alltså mer än "enbart" kärleksfulla tankar.
/Maria
 

Att älska andra...
Ja, jag anser att det är OK att ge healing utan att först fråga om lov. För mig är healing egentligen så mycket mer än att ge någon energier aktivt. Ett samtal, en kram eller bara en blick kan vara massa healing för en människa. För mig är healing också samma sak som Ovillkorlig Kärlek. Och jag anser att det är OK att ’älska någon’ utan att fråga om lov först.

Dock ser jag en skillnad på ren healing/Kärlek och på energiarbete när det gäller att t.ex. plocka bort blockeringar, sjukdomar, sorger etc. I dessa fall anser jag inte att det är OK att ge sig in och "hjälpa" andra som inte bett om det.

För säkerhets skull har jag personligen lagt in en "spärr" som gör att jag aldrig kan göra något energiarbete mot någon, om det inte är det mest Kärleksfulla för den personen. Jag har bett mina guider/änglar/Gud eller vad man nu vill tro på, att se till att jag aldrig kan göra något sånt om det inte är det högsta bästa för denne. Detta gör att jag ibland kan få upplevelsen av att "min healing inte fungerar". Tills jag inser att jag inte kan ge healing till denna person just nu eftersom det strider mot min första regel...
 


Finns det en tvillingsjäl eller någon utvald till just mig?
Tror du på sånt som tvillingsjälar? Eller hur ska man förklara vissa möten och "sammanträffanden"?
/Inger
 

I så fall tror jag på "tvillingenergier"...
Alltså inte att en enda fysisk person har en enda tvilling som den kan/ska/bör leta efter, träffa eller umgås med. Utan att det finns ett gäng med människor som har samma energi i kroppen som du har. Som är i en liknande fas i Livet, och man kan känna stark samhörighet med. Eftersom det är samma energier som är aktiva. Så att säga...
Men om "tvillingsjäl" innebär att det finns en enda själ som ska vara denna tvilling, så tror jag inte på det.

Jag tror dock att det finns vissa människor som man kan känna mycket stark samhörighet med. Just för att de har samma energier aktiva i sig, som man själv har.
 


Har du ingen barndom?
Du skriver och säger att all tid är NU! Att det inte finns något annat? Du kan väl ändå inte mena att du t.ex. inte haft någon barndom?! Det får mig att tänka på filosofen Berkeley´s tankar om verkligheten "att man bara kan vara medveten om innehållet i sitt eget medvetande, att något annat existerar kan man inte veta"
/VS
 

Ifrågasätt dina tankar - ofta!
Allt som inte är ”nu” försvinner vid ett högre medvetande. För allt som inte är ”nu” är bara tankar! Minnen av ”det som varit” eller ”funderingar om framtiden”. Tankar och allt som dina sinnen meddelar dig behövs för att upprätthålla illusionen, men det behöver inte prompt betyda att de är verkliga för det. Detta är en av de saker som jag försöker påminna mig om ofta. Flera gånger varje dag. För i nästan alla situationer är det så att de problem som man tycker sig ha eller saker man oroar sig för, finns inte i nuet! De finns bara om du lämnar nuet, det som är just nu och istället flyttar dina tankar framåt eller bakåt i tiden.

Men för att svara på lägsta nivån så har jag självklart haft en barndom! Jag har minnen från den tiden och mina föräldrar och vänner påminner mig gärna om det som hände för 30 år sedan eller så. Men ska vi ta och se detta från ett högre perspektiv, så vad är bevisen för att jag verkligen haft det? Kanske några fotografier eller texter jag skrev i barndomen. En teckning som mamma sparat eller skolböckerna. Men om de inte heller finns kvar, utan bara minnen?! Vart är bevisen då? Nu är detta som sagt på en filosofisk nivå och kräver att man har ett ganska öppet sinne och är på det humöret tror jag.

Jag kan hålla med i Berkeleys uttalande. ”Sitt eget medvetande” tror jag dock ofta utgår från hjärnan och de tankar och händelser som finns lagrade där. Men tänk om de inte är [helt] sanna då? Tänk om det kanske inte alls är så att lilla Kalle är korkad, trots att han fått höra det av sina föräldrar under uppväxten. Eller tänk om Sussis tankar inte är korrekta när det gäller hennes övervikt? Tänk om ”verkligheten” inte är den jag tror? Då är ju inte heller ”mitt eget medvetande” sant!

Först när man vågar ifrågasätta sina egna tankar, tror jag att man kan gå framåt i livet. Det är då det sker en ut-veckling, att man ”vecklar ut” sig och blir större. Man växer. Medvetandet ökar och man kan ifrågasätta ännu mer osv...
Detta gör livet till en process. Man upplever mer av den man är…tills man till slut in-ser. Men ”ser in” och upptäcker att man är allt! Och är man allt, är man ju inget! Sedan startar hela processen om från början igen. :-)
 


Kan vi ha kvar dagens samhälle och vara lyckliga?
Nej. Det kan vi inte!

Total lycka skapar kaos
i dagens samhälle som Mia Halleröd så tydligt åskådliggör i en kort men kraftfull krönika i Eskilstuna Kuriren den 20 januari 2006. Du kan se och läsa denna krönika här...
Läs artikeln och fundera på om du är redo att byta levnadssätt och riva dagens syn på samhället, för att uppnå lycka.
 


Hur ser du på chakran
Har du några tankar om dessa osynliga, påstådda energicentra? Jag har ingen känsla av att de "ser" ut som lotusar, att de skulle snurra, vara färgglada etc etc som man så ofta läser i böcker av diverse andlighetsförfattare. Däremot att de är små centralpunkter i själva kroppen eller strax utanför som på ett symboliskt eller ickefysiskt sätt i sig innehåller energier av olika slag? Det låter jätteflummigt när jag försöker beskriva det.
/Hwila
 

Ske din vilja…
Som jag ser det är dina chakran livsviktiga energicentrum för Ki/Chi/Prana eller vad man nu vill kalla Livsenergin.
Det som jag tror är viktigt här är att detta manifesteras på samma sätt som allt annat i Livet. Alltså, om din tro är att det finns färger, så finns det färger och du kan se dem. Om du tror att de roterar så roterar de! Detta är ju bara energi, och inte fysiska saker, så därmed skapas de också snabbare. Men som alltid finns det ingen sanning, utan var och en bygger upp sina egna trossystem som man sedan lever efter.

En gång skulle jag t.ex. göra en chakrabalansering på en tjej, men det var inte mycket som stämde på henne. Istället för de sju chakran som människor brukar ha, hade hon fem och de fungerade inte alls på samma sätt som jag var van vid. T.ex. att ett livsområde är kopplat till varje chakra och att man därmed kan påverka flödet till olika saker i livet, genom att öka flödet i ett visst chakra.

När jag påtalade detta för henne, så fick det sin förklaring. Hon hade nämligen studerat en indianstam väldigt mycket, och de hade tron att det var fem chakran och inte sju osv. Därför hade hon skapat ett annat flöde i sin kropp, då det var självklart för henne att man hade fem stora chakran.

Så... för mig blev detta ännu en bekräftelse på att man skapar och kan ändra allt i sin värld. Även chakran. :-)
 


Att Tro eller Veta saker
Jag har funderat på detta om att tro eller veta saker. Skillnaden. Om jag går till mig själv. Mig. Själv. Jag kan säga "jag är tillfreds nu" utan att någon som helst tro på det krävs. Det vet jag. Eller ännu tydligare, absolut tydligast av allt: Jag är den enda som vet om det är sant när jag säger "jag älskar dig" till min partner till exempel. Eller mitt barn. Jag är den enda som vet det. Jag vet om det är sant. Jag vet också om det inte sant. Det finns ingen tro i världen behövd i det.
/ZZ

 

Jag vet ingenting…
…men jag tror en fasligt massa saker. Och nu ska jag försöka formulera vad jag tror om vetande.

Jag tror att många gör saker i Kärlekens namn, men att det egentligen sker av andra anledningar. Nu menar jag inte alls att du gör det! Jag känner dig inte, och vet inte alls vad du har för relation till din man och dina barn. Men jag tror att om vi skulle sätta oss ned och prata i 10 minuter om det, skulle du också börja tvivla på om det verkligen är så att du vet att du älskar din man och dina barn. Eller om du i första hand tror det. Som Byron Katie säger; Det finns egentligen inget som man kan veta med 100% säkerhet. Faktiskt inget! Det finns alltid ett uns av osäkerhet, även om det bara är någon promille. Och då är det inte vetande utan något man tror (till någon ”bevisar” något annat).

Om vi fortsätter ditt exempel med Kärleken till din man och dina barn, är det ofta lättare om man byter ut ordet Kärlek mot Frihet eller Sanning. Alltså, de man verkligen älskar, ger man alltid sin Sanning till. Det finns inte utrymme för lögner, inte ens vita sådana. Det innebär också att man är redo att ge den personen full frihet. Det innebär att om ens partner finner någon annan att dela sitt liv med, kommer du att med glädje släppa honom/henne och ge denne Friheten åter. Bara för att du älskar personen så mycket. Vad än den personen gör mot dig eller kallar dig kommer Kärleken att finnas kvar. Den är ovillkorlig. Det finns inget som heter ”villkorlig Kärlek”, eftersom 'Villkor' och 'Kärlek' är motsatser. Ungefär som is-varm eller kol-vit.

För det andra, om jag fortfarande håller mig kvar vid ditt exempel, skriver du ”Jag är den enda som vet det [att jag älskar min partner och mina barn]”. Jag håller inte riktigt med här heller. Jag tror (!) nämligen att din partner kommer att känna om det du säger till honom, är sant eller inte. De flesta människor har en stor förmåga att känna in vad de andra har för avsikter och vad de egentligen menar med det som dem gör och säger. Så… om du verkligen älskar din partner, tror jag att även han kommer att ”veta” att du älskar honom! Då är du inte den enda som ”vet”.
Jag tror att det är ännu tydligare med barn. De har en ännu större förmåga att ”läsa in” eller ”känna av” vad andra människor står för och menar. Säger vuxna en sak, men menar en annan, så märker de snabbt detta. Så även dina barn tror jag kan ”veta” om du älskar dem eller inte. I alla fall med samma säkerhet som du ”vet” det.

Och… kanske…är det faktiskt så att partnern eller barnen vet det bättre än dig. Om det du säger och det du gör verkligen är sant. De känner av om din Kärlek verkligen är Kärlek eller om det är Rädsla som påstår sig vara Kärlek och omtanke. Därför är våra medmänniskor och speciellt våra närmaste vänner och familj, de som bäst kan tala om vem du egentligen är. De finns så mycket att lära, av alla i vår närhet, varje dag…
Som sagt har ovanstående inget med dig eller din familj att göra. Jag har bara fortsatt att använda ”Kärlek inom familjen” som exempel eftersom du tog upp det…

Nu tror jag inte att jag har mer att tillägga för tillfället. Eller vet jag det?! :-)
 


Vad är Egot?
Läser i boken ”En kurs i mirakler”. Det står en hel del om egot. Egot är motsats till helig ande, båda finns inplanterade i oss. Om helig ande vinner har egot inget berättigande längre. Men vad egot i grunden är förstår jag inte. Djävulen eller? /Maria
 

Din skuggsida
Jag ha redan pratat en del om just Egot på denna sida, men man kanske komplettera med några saker som brukar känneteckna att det är Egot som ”talar” och inte Kärleken;

* Kortsiktighet (det som ger snabba kickar, känsla av lycka, men som sedan snabbt försvinner igen är ofta skapelser av Egot. Det kan vara spel, sex, shopping, arbete etc)
* Begränsningar och fattigdom (att saker inte kommer att räcka, att det finns briser i Livet och i mig är också Egots ord)
* Kontroll (att vilja veta exakt vad som ska ske av rädsla att missa/mista något är en vanlig Ego-tanke som ofta skapar stress, oro och ångest)
* Statiskt (”Man vet vad man har, men inte vad man får”-resonemanget älskar Egot! Motsatsen är dynamik och rörelse, vilket kännetecknar Livet/utveckling)

Detta var förstås bara några få saker och sammanfattningsvis kan man ofta sätta likhetstecken mellan Egot och Rädsla. Båda är dock delar av dig och ska så vara! De behövs båda två, för att du ska kunna utvecklas. Men…det är du som beslutar vem av dessa som ska bestämma och skapa ditt liv. Så…på ett sätt kanske man kan se det som Djävulen. I så fall den ”inre djävulen”. I alla fall uppfattar många människor Egots påfund som djävligt jobbiga i längden. :-)

Men…som Bamse säger; Det bästa sättet att bli av med sina ovänner, är att göra dem till vänner!
 


Att göra sitt bästa...
Jag tror att alla vill göra sitt bästa, men det bästa är inte alltid så bra. Exempelvis om någon anser att han är en "duktig slagskämpe" och gör sitt bästa för att ryktet skall få leva vidare om hur farlig han är. En annan kanske anser sig göra sitt bästa för sitt företag om han myglar eler lurar folk som är obetänksamma. Dom har ju hjälpt sitt företag. En föetagsledare kan exempelvis låta personalen slita ut sig så att dom blir oförmögna att arbeta och sen sparka dom. Han har gjort sitt bästa för ett företag och hyllas som hjälte, så visst gör alla sitt bästa frågan är bara vad dom räknar med att dom är bäst på? Nä, dessa har en plats i helvetet efter detta liv är slut.
Ingen kan väl påstå att varesig företagsledaren eller slagskämpen inte bör förstå att dom gör folk illa? Men dom gör sitt bästa.
/pappa


När är inte "det bästa" bra nog?!
Du skriver ”det bästa är inte alltid så bra”. Hur är det möjligt att formulera en mening så? Om det är det bästa kan det väl inte gärna bli bättre än det bästa? Jag förstår dock vad du menar eftersom du förklarar utförligt sen.

Du skriver ”Ingen kan väl påstå att vare sig företagsledaren eller slagskämpen inte bör förstå att dom gör folk illa”. Vad människor bör göra och vad de gör är olika saker, som jag ser det. När du tycker att [andra] människor bör göra något som de uppenbarligen inte gör, så argumenterar du emot det som är. Och om man gör det, så förlorar man i 100 procent av fallen. För det som är, är.

Uppenbarligen har inte företagsledaren och slagskämpen de förutsättningar som behövs för att våga se vad de gör och vad detta kan innebära för andra människor. För om de hade andra förutsättningar, skulle de också agera annorlunda. Kanske då på ett sätt som du tycker är ”bäst”.
Om en människa beter sig på ett sätt som jag personligen inte tycker är bra, är det bara min värdering om hur saker "borde vara" som styr detta. Det har inget med verkligheten att göra, för det som är, det är! Och om nu alla faktiskt gör sitt bästa, som du avslutade ditt inlägg med, varför ska dem då behöva straffas i helvetet i all evighet? För att de saknade vissa erfarenheter eller färdigheter som du har haft förmånen att få i ditt liv? Vad är det för Kärlek i det?!
 


Det sticker i händerna
Många har sagt att de sett att jag har healing inom mej, vilket jag tror alla har.. Iallafall så har jag provat ett tag, denna gången kändes det som fingertopparna domnade och stack i.. inte hela fingertopparna, utan bara en diameter på två cm. Jag är så dålig på att förklara, men jag har aldrig kännt så innan..
/Sara
 

Jag håller absolut med om det som du skriver
Jag tror också att alla har ”healing” inom sig, alltså en förmåga att heala. Och som med allt annat, så handlar det ju om att öva om man vill bli bra på något. Oavsett vad det är för något...

Det är också ganska vanligt att det ”sticker” i händerna, fingrarna eller delar av dessa när man ger healing. Det beror på vilken typ av energi som mottagaren får av dig och vad som håller på att healas. Det är också vanligt att händerna blir varma (vilket ofta tyder på att det är en ny skada som läks) eller kalla (vilket ofta är känslan om det är gamla sår/skador som healas)
 


Orkar inte vara kärleksfull hela tiden...
Hur ska man orka välja kärlek i alla lägen? Själv känner jag mig så fruktansvärt urlakad och vet inte hur jag ska ta mig igenom för att känna mig som en fullvärdig och hel människa.
/Carina


Vad är mest jobbigt? Egentligen...
Jag tror att det är mycket mindre ansträngande i längden, att agera i Kärlek(=Sanning, Glädje, Frihet) istället för i rädsla. Även om Egot kommer att vägra tro på detta. Nu känner jag inte dig och det är mycket svårt att ge råd i skriven form till någon man aldrig träffat, men jag skulle tro att du inte är i nuet när du känner dig så urlakad. Troligtvis tänker du på det som varit eller det som kanske kommer att hända. Det är bara då du har problem och blir trött...
 


Kan man lita på svaren?
Du verkar veta mycket av det som jag är intresserad av. Min son har fått ett synfel. Jag försökte se en mening i varför. Och svaret fick jag i huvudet, men kan jag lita på det? Hur mycket ska man kunna lita på när svaren på frågorna kommer? /Anna
 

Du kanske bör lita på dig själv lite oftare?
Jag tror att man ska lita mycket på de svar som man får i huvudet, i alla fall om de kommer som typ ”popup”-fönster. Alltså helst något som bara kommer fram, utan att man kanske ens tänkt på det eller ens haft en önskan om att få veta detta, just nu. Sitter man däremot länge och funderar på något, är risken att det istället blir tankar och dessa är långt ifrån alltid pålitliga tyvärr!

Sedan är det ju en annan sak att försöka finna meningar i saker som sker, men det är en annan diskussion. :-)
 


Kan healing minska godissuget?
En fråga, jag kom på häromdan att jag inte varit sugen på godis sen jag fick healing av dig, och tro mig jag är stans godisråtta i vanliga fall. Är inte det konstigt?
/Erika
 

Nej. Inte ett dugg.
Socker, godis, mat, sex, alkohol, shopping, narkotika, spel, cigaretter etc är ofta saker som människan använder för att slippa ta tag i det som behöver "ta tags i". Nu tar du tag i dina känslor, dina tankar, du ger dig kärlek och du har nu släppt år av svek av dig. Så.... det låter inte konstigt i mina öron!

Det är förresten därför nästan alla misslyckas med sina bantningar. De tar inte tag i orsaken till överviken, utan bara själva övervikten. Och när de sedan släpper på "mat-bevakningen" går de upp i vikt igen eftersom orsaken är kvar! Det är ofta betydigt bättre att strunta i vågen och istället ägna sig åt känslor, tankar eller händelser som ligger kvar i kroppen. När man tar bort dessa och därmed låter dem släppa taget om dig, så kommer det extra kilona också att göra det! Helt utan piller och preparat!
Men.... då är det ju ingen som kan tjäna massa pengar, så därför kommer det inte heller att göras reklam för det.
 


Omvänd healing?! 
Jag som går på en massa behandlingar (inte direkt healing dock) sen jag skadade mig, och förstått att jag är jättekänslig, jag har märkt att när "stela och stressade" personer tar i mig (typ en viss av mina hemtjänstassistenter) så känns det som nåt slags omvänd healing - alltså jag undrar om man känner att man kan hela med sina händer, är det inte risk att man en dålig dag kan föra över stelheter istället till den andre (som jag tycker mig ha känt)?
/Moa
 

För att svara kort på din fråga; Jo, det kan man absolut göra
Ett litet längre svar är att det är ganska vanligt att människor överför energier och känslor till varandra. Om man t.ex. är på ett strålande bra humör och sedan kommer in i ett rum där alla är trötta och klagar på det mesta, är det ganska lätt att man själva kommer in i det läget efter en tid. Stressade människor har ofta en låg nivå av KI/Chi/Prana eftersom det går åt väldigt mycket energi för att hålla kontroll och vara orolig för saker. Därför kommer dem att behöva ”ta” energi från andra människor, genom att t.ex. bråka, gråta, prata oavbrutet, spela pajas eller på annat sätt få uppmärksamhet från omgivningen.

Men visst kan det vara så att en stressad hemtjänstassistent gör att du får ”omvänd healing” eller snarare sagt att du blir trött eller stressad själv. Det sätt som jag brukar använda mig av för att ”skydda mig” när jag tror att någon kommer att vilja ta min energi, är att helt enkelt tänka eller säga att ”Jag behåller all min energi för mig själv. Ingen kan ta min energi ifrån mig nu”. Detta kan dock resultera i att personen, som kanske är van att få din KI, kommer att bli ännu mer ”odräglig” mot dig.
Ett mer kärleksfullt sätt kan därför vara att be någon annan ge personen KI istället. T.ex. genom att använda tanken/bönen; ”Gode Gud, ge NN kärlek i överflöd”. Är det en person som man har svårt för, brukar det gå minst lika bra med böner som ”Gud! Ge den där idioten all kärlek som går, så att han lämnar mig ifred nu!”. Bara det sägs med inlevelse och övertygelse, spelar inte orden så stor roll. :-)
 


Hur lär man sig heala?
Kan man träna upp sin healingförmåga själv, genom intuition, eller måste man lära sej av någon eller något? Jag har stenar och har försökt heala med hjälp av dem, men tycker att det är lättare utan. Vad är det för skillnad egentligen med eller utan stenar?
/Anna
 

Det går utmärkt att öva upp sin healingförmåga på egen hand
Som jag skrivit tidigare tror jag att det viktigaste är att man övar, övar och övar. Det brukar vara den snabbaste vägen till färdighet, oavsett vad det handlar om. Sedan kan det givetvis vara inspirerande att träffa andra för att utbyta idéer, tips och öva tillsammans med. Det kan ju ske på t.ex. en kurs eller om man har någon vän som delar samma intresse.

När det gäller stenar och kristaller så delar jag din åsikt. För mig är det också lättare utan dessa, så jag har aldrig använt det annat än för att testa vid något tillfälle. Men jag vet andra personer som är mycket skickliga på att använda stenar för att förstärka healingen, men tyvärr tillhör jag inte den skaran.
 


Varför är livet en kamp?
Varför går inte allt bättre för mig? Varför hamnar jag i alla dessa trauman och allt som sker runt om kring mig, varför??? Kommer det någonsin bli lugnt för mig? Förlåt mina frågor men jag funderar mycket varför jag har fått på min lott att vara så stark och få kämpa hela tiden. Jag vill bara få fram sanningen, kommer det någonsin att ske?
MVH Christina


Livet är det som du vill att det ska vara
Det är verkligen jättesvårt att komma med goda råd, ge svar och förklaringar i mail. Inte minst till en person som man aldrig träffat. Därför kan jag nog tyvärr inte ge några konkreta råd och förklaringar på dina funderingar. Men rent generellt så är min tro att man skapar sitt liv "inifrån och ut", inte tvärtom.
Alltså, att du skapar det liv/den verklighet som påminner mycket om hur det ser ut inne i dig. Är det kaos, stora krav och oroligt inne i dig, kommer det också att bli så i "verkligheten", i den fysiska världen. Har du däremot en trygghet, en tillit, lugn och kraft inne i dig, kommer livet också att ändras kraftigt i den fysiska världen. Till att just efterlikna ditt inre.

Så... rent generellt är det nog, som så ofta, en inre genomgång som man bör och kan börja med. Sedan följer resten av livet efter av sig själv. För att återknyta till din fråga; Det kommer att bli lugnt i ditt liv, när du har lugn i dig själv... Och när du har detta lugn, har du också styrka att se....att det finns inget att "kämpa för hela tiden"!
Men steget dit kan kännas långt. Ett steg i taget är mycket viktigt att ta.
 


Varför har vi ett Ego?
Det är så mycket prat om att vi ska försöka få en kärleksfull värld och försöka bli av med vårt Ego. Men varför fick vi ett Ego om vi inte ska använda det!?
/Tvivlare
 

Jag tror att saker och ting kan användas på olika sätt
Bara för att du har en bil, betyder det ju inte att du måste köra över alla barn på vägen när du åker till jobbet. Du kan göra något kärleksfullt med bilen/verktyget istället och ge barnen skjuts till skolan. Och bara för att du har en kökskniv behöver du ju inte sticka den i din mamma nästa gång hon kommer till dig. Du kan använda detta verktyg till något kärleksfullt istället och laga en god middag med kniven, som du bjuder din mor på.

Som jag ser det är det samma sak med Egot. Det är verktyget/motorn som du har för att uppleva saker. Men du behöver ju inte bara skapa och uppleva skräck, svartsjuka och avund med Egot. Du använder Egot lika mycket för att uppleva saker t.ex. samhörighet. Och sorgen du känner när du tröstar en person som mist sin familjemedlem. Och glädjen du känner när du ser en rolig film!
Så....jag tror att även detta verktyg kan användas på olika sätt, precis som allt annat - med Rädsla eller med Kärlek.
 


Att gå igenom en separation 
Du kanske har några bra tips på en "mindre dålig" väg genom en seperation.... Kanske bra böcker eller så...
/Tvilum


Att gå vägen rakt igenom...
Tyvärr har jag ingen bok att tipsa om, men jag tror att det viktigaste när man går igenom en kris (oavsett om det är dödsfall, att bli av med sitt arbete, skilsmässa eller vad det än är) så är det att man verkligen går igenom det. Alltså att man inte försöker ”gå runt” det eller ”passera över” med ord som ”Det går nog snart över”.

Genom att gå igenom det istället och verkligen ut-trycka allt som behöver ”tryckas ut” från dig, så släpper känslorna/energierna snabbare och du kan gå vidare i Livet. För det är nog också viktigt, som jag ser det, att verkligen gå igenom det, och inte fastna i historien under alltför lång tid…
Lycka till med din vandring framåt!
 


Hur kan man se sjukdomar som något positivt?
Det stämmer så väl det du skriver om att en sjukdom är som en vink till oss, och därmed egentligen en välsignelse. Ditt uttryck "ett kärleksfullt tecken från Universum" gillade jag skarpt. Många gånger har jag själv fått erfara just detta i mindre skala. När jag är som mest stressad av något brukar jag alltid bli förkyld. När jag är mitt uppe i det hela och allt snurrar på så förbannar jag då min förkylning.

Men om jag bara tillåter mig själv att tänka och känna efter (som jag blivit bättre på) så kan jag ju se vilka tydliga signaler kroppen ger mig: "Det är dags att ta det lugnt nu, LoLA. Stress mår man inte bra av, och det kan leda till långt allvarligare konsekvenser än en förkylning."
Men då måste ju frågan bli hur man ska hjälpa sig själv och andra att komma runt detta med allt skuldbeläggande till höger och vänster?
/LoLA
 

Att bli sjuk när det passar som sämst (bäst?!)
Ja, jag tror att du delar den upplevelsen med flera andra. Jag hör många som säger att de ”jämt blir sjuka när det passar som sämst, när de har som mest att göra”. Eller också de som ”alltid blir sjuka de första dagarna på semestern”. Sjukdomar är ju ibland de enda som återstår för kroppen att göra, om man struntar i alla andra tecken man får innan. För precis som du skriver är det sällan som en sjukdom, vilken det än må vara, kommer utan någon som helst förvarning. Så visst är det ett positivt tecken. Alternativet till en ”påtvingad vila”, även kallad förkylning, är det nog inte många som vill kännas vid.

Det är egentligen väldigt lätt att ”prata bort” en smärta eller sjukdom. Ofta räcker det med att man uppmärksammar sjukdomen/smärtan och verkligen ger 100% uppmärksamhet till den under några minuter, så ändrar den karaktär. Från att ha varit aggressiv och instängd, till att vara glad och skutta iväg och leka, precis som ett barn som fått full uppmärksamhet och äkta kärlek om så bara för 5-10 minuter.

Men hur ska man hjälpa sig själv och andra att sluta se sjukdomar som något negativt? Tja, det finns nog som alltid bara ett sätt; Att man själv börjar se det som något positivt. Man kan ju aldrig ändra någon annan människa, bara sig själv. Men det positiva med det är ju att många andra i ens närhet ofta också ändrar sig på sikt, om man själv gör det och de ser att det ger resultat. För det är nog svårt att hitta något stöd i tidningar, TV och runt fikabordet att det skulle vara ”positivt att vara lite sjuk”.

Det som slog mig mest när jag för 4-5 år sedan började med ”personlig utveckling” var de frågor som man möttes av när jag berättade om mig och det arbete som jag gjorde. Direkt kontrade de med; Jaha, då är du alltid frisk och lycklig nu för tiden då?
Nej, svarade jag. Jag har nog aldrig gråtit så mycket och varit så sjuk som nu.
Men varför håller du på med det då, fortsatte de fråga ”fundersamt”?
Tja, jag har nog aldrig heller varit riktigt levande förut, brukade jag svara. Det är jag idag!

Sanningen är att du inte kan vara riktigt glad om du inte tillåter dig att vara riktigt ledsen ibland också. Och du kan inte känna dig helt frisk och uppskatta din hälsa, om du inte är sjuk mellan varven. Sorg och sjukdomar är inget som ska undvikas, det är något som ska upplevas
 


Är sjukdomar ett straff?
Jag funderar lite på hur synen på vår hälsa egentligen har förändrats. I det "gamla" sättet att utöva kristendomen skuldbelade man gärna varandra. En sjukdom kunde vara ett straff för att man inte varit en tillräckligt god människa. Ett sjukt eller handikappat barn kunde vara en direkt följd av att föräldern syndat. Fy en sån boja att bära! Inte nog med att man blev sjuk utan man fick dessutom helt och hållet skylla sig själv...

Eftersom jag sysslar lite med healing och gillar att tänka på allehanda andliga ting så ville jag jämföra denna gamla kristna syn med dagens mer New Age-inspirerade: Just nu släpps det ju ut allehanda böcker om den självläkande människan, att hela sig själv, hur stark inverkan den egna tanken och viljan har på vår hälsa... men blir inte det lite samma sak i slutändan om vi inte passar oss? Man blir sjuk för att man inte tänker tillräckligt med positiva tankar. Man har varit för lat för att göra sina affirmationer eller inte levt ett tillräckligt gott liv för att få en god karma... Visst finns väl risken att man drar det hela för långt? Istället för att bli skulbelagd av andra så skuldbelägger man sig själv...
/LoLA


Det finns inget som är ett straff...
I ärlighetens namn vet jag inte så mycket om exakt hur Kristendomen resonerar eftersom jag aldrig riktigt tyckt att det sättet att se på livet passar mig. Med en dömande Gud som delar ut straff och som man inte ska förstå sig på. Men detta med skuld känner jag ändå igen. Mycket av Kristendomen bygger ju på att man måste gå till någon och bikta sig eller be om ”syndernas förlåtelse” för att inte komma till helvetet. Att du annars blir straffad, eftersom ”människan är syndig i sin natur”.

Och jag håller med dig LoLA! Visst är risken stor att NewAge:are istället ser sjukdomar som en följd av att ”man får skylla sig själv” eftersom man inte jobbar med sitt inre, med sina blockeringar och ”problem”. Att man inte avsätter den där tiden varje dag för meditation och inte tänker tillräckligt positivt. Det är därför man får [energi]blockeringar som i sin tur orsakar sjukdomar och det finns nog en stor risk att trilla dit i det tänkandet.

Men jag tror att det bara är halva innerbörden av New Age som man tagit till sig, om man ser sina eller andras sjukdomar som straff. För…som jag tänker är inte en sjukdom något som är ”fel”! Sjukdomar och skador är inte något man får som ett straff, utdelat av sig själv eller någon annan, utan istället en chans att vakna. Du behöver detta för att kunna upptäcka nya sidor av dig själv, så istället för att ”straffas” kanske man kan se sjukdomar som en välsignelse, en kärleksförklaring!? Du får denna ”vink” om vad du kan ändra på i ditt liv för att må bättre, sedan är det upp till dig att göra det om du vill det.

Jag tror därför att man kan se sjukdomar som ett kärleksfullt ”tecken” från Universum, hur fel detta än kan låta i mångas öron med tanke på vårt ”det-är-viktigt-att-må-bra-i-varje-sekund samhälle”, precis som många väljer att tolka guider, tarotkort och andra ”tecken” från Universum som positivt. Sedan är det upp till dig vad du gör med dem…
 


Hur tränar jag upp mina förmågor?
Har några frågor som jag hoppas du kan svara på el. ge råd.
vad kan man göra för att "öva upp" sin mediala/andliga förmåga? Kan röra sig om healing, tarotläsning, meditation, kontakt med sitt inre etc.
/Misty
 

Öva!
Jag tror att det bästa sättet att bli bättre på saker det är att göra det. Vill du bli bättre på att sjunga, sjung! Vill du bli bättre på att laga mat, laga mat! Vill du bli bättre på healing, heala! Sedan kan man givetvis ha nytta och glädje av böcker och kurser också, men det blir oftast mest teori. För att man verkligen ska göra fram-steg, krävs det att man går…
 


Jag väntar och väntar...
Jag har länge väntat på rätt tillfälle nu. Väntat på tecken som ska visa åt vilket håll jag ska gå i livet. Väntat på rätt tillfälle och väntat på att jag själv skulle veta vad jag vill göra med mitt liv. Det sägs vara bra att inte hasta igenom livet. Det sägs vara bra att bara vara. Att landa i sig själv, att jordas, att se efter var man står i livet. Men hur vet man att det är "vänta" man ska fortsätta med? Är det inte lätt att detta väntande och "känna-efterande" övergår i ren passivitet och lathet? Och när gör det det i så fall? Och hur upptäcker man att det har blivit så?
/LoLA
 

Fast i illusionerna...
Det viktigaste är nog att man gör något, inte vad man gör. Jag känner igen problemet, men från en liten annan vinkel. Mina tankar är att eftersom vi ändå lever i illusioner, så spelar det ju ingen roll vad vi gör. Vi är alla samma och alla har kunskaper om allt. Det finns inga ”läxor” att lära. Inte några uppgifter som ska ”bockas av” på en lista, så att man får Godkänt eller kanske t.o.m. MVG sen. Därför spelar det ingen roll vad du gör, däremot kan det ha betydelse varför du gör något.

Jag tror också att det ofta, men inte alltid, finns en rädsla att misslyckas, att inte välja ”rätt” sak. Och därmed kanske inte bli uppskattad för det man gör, eller känna att man ”slösar” massa tid (ytterligare en illusion) på att göra saker som inte leder någonstans.
Så…för att knyta ihop det hela; Du säger att du är otålig. Otålighet är en illusion. Välj något annat om du är trött på att vara det! :-) Namaste!
 


Varför är det så få sökare?
I min vardag möter jag aldrig några andra som uttrycker ett sökande. Jag önskar att vi kunde våga vara mer öppna mot varann om alla såna här frågor och inte bara prata väder och X-trapris på ICA...
/Sökare
 

Har du provat?
Du skulle bara veta hur många som egentligen är "sökare" även om de inte vågar erkänna det. Men jag tror att det hänger en hel del på att man själv vågar stå för det man tror på och visar det för andra. Att våga ta upp något annat än väder och extrapriser.
Om man tydligt visar vad man står för, kommer det ofta andra till en som har samma värderingar. Även om det kanske sker i smyg först, på tu man h
and. Eller genom en "attack", att den andra t.ex. säger något i stil med "jag har läst/hört att healing/seanser/homeopati bara är skit och kvacksalveri". Det visar sig ofta efter en stunds talande att många av dessa attacker är ett sätt att testa sin egen tro och framför allt se om du är redo att stå för det du säger, om det går att lita på dig.

Så... mitt förslag, om du vill ändra din situation och träffa andra som är öppna, är att vara mer öppen själv. Då tror jag att du kommer att upptäcka flera i din närhet som också har en längtan att prata om djupare saker, även om de inte vågar ta första steget!
 


Finns det energiavtryck i luften?
Kan man känna avtryck från platser, att folk ibland kan lämna sina känslor bakom sig så att nästa person som kommer dit känner det de tidigare personerna kände? Anledningen till att jag frågar är att jag under semestern hamnat på olika platser där människor sörjer (minneslundar, kyrkogårdar och minnesplatser). På samtliga ställen har min yngsta som inte ens är ett år gammal blivit ledsen och jag själv har känt en otrolig tyngd av sorg. Äldsta dottern vägrade vistas i en minneslund och sa att det "inte fanns något skratt där". Själv tror jag att känslor sitter kvar, inte bara i väggar utan även i naturen. Eller är det inbillning?
/Missmu
 

Min upplevelse är densamma som din
Jag tror också att det är en förmåga som alla har, att kunna känna in de energier som ligger [kvar] i vissa områden. Det är också något som går att öva upp, även om de som har det mest naturligt ofta är barn och djur eftersom de brukar vara mer "känsliga" för saker i sin omgivning, rent generellt.
Och jag tror att detta kan bero på att de inte har så många "murar" omkring sig som stoppar ett naturligt flöde. Inte så många föreställningar om hur saker ska vara, inte lika många fördomar, inte så många "så gör man".
 


Finns den rätte?
Jag funderar just mycket om det där med att finna kärleken i sitt liv och inser att jag har börjat tvivla på förekomsten av en alldeles speciell partner som är som gjord för mig. Jag tror att det är något Hollywood har hittat på. Den rätte finns helt enkelt inte.

Själsfränder tvivlar jag inte på, men bara för att vi känner varandra sedan tidigare liv och är nära så betyder ju inte det att vi blir "den rätte" för varandra i detta liv. Själen har ju inget kön, så den som var min make i tidigare liv kanske föds som min dotter i detta.
/Lynxan


Redan de gamla grekerna...
Jag håller med dig, men tror att detta ned ”den ende rätta” uppstod långt innan Hollywood gjorde entré i underhållningsvärlden. Även de gamla klassiska sagorna, som berättas än idag, innehåller ofta detta med att någon prins hittar eller ”räddar prinsessan och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.

Många av oss har därför programmerats, redan tillsammans med de mosade bananerna, att det finns en rätt person bara vi väntar tålmodigt och hela tiden gör vårt yttersta för alla andra. Inte konstigt att vi har så mycket utbrända och ensamma människor i västvärlden!
 


Manligt och kvinnligt
Det är synd att manligt/kvinnligt ska vara så laddat i vår lilla del av världen, och framförallt tycker jag det är tråkigt att det lilla fjuttiga ordet "olika" tillskrivs sådan laddning.
/Vind
 

I begynnelsen var ordet...
Ja. Det är svårt med ord, eftersom alla lägger olika värderingar i dem!
Tänk bara om jag skulle säga en mening som; ”Att leda ett företag är inte en kvinnlig egenskap” på stan! Oj, vad det skulle misstolkas! Merparten skulle säkert välja att ta bort ordet ”egenskap” och istället tolka det som att en kvinna inte kan leda ett företag! Och inget kunde vara mer fel! Jag tror tvärtom att världen skulle vara mycket mer harmonisk och fridfull med mer kvinnor på viktiga positioner i samhället!

Och tänk om de kvinnliga/Shaktis egenskaper dessutom skulle uppskattas i vår del av världen också, precis som på många andra ställen på jorden!! Där de feminina egenskaperna hyllas inte ses som något onödigt som inte leder någonstans! Likväl är Shaktis egenskaper inte bra för att leda mot ett mål, för Shakti bryr sig inte om mål, utan vill främst skapa för stunden, inte tänka på pension vid 25 års ålder. Där behövs Shiva.

Nu är det säkert överdrivet, men jag skriver detta igen för att vara övertydlig och att ingen (förhoppningvis) ska behöva bli upprörd; Alla människor, män som kvinnor, har Shiva och Shakti i sig! Därför finns det inget, inget, som säger att en man inte kan dansa balett från hjärtat eller att en kvinna inte kan bli en utmärkt major i det militära!

Och som du skriver är ett ord som ”olika” också mycket laddat för de flesta, då många tolkar det som att något är orättvist och inte jämställt. Man ska helt enkelt inte vara olik någon annan, utan så lik alla andra som möjligt... Tråkigt. För det leder till en grå massa på sikt tror jag, där ingen vågar gå från klungan. Och vart finns då dynamiken? Rörelserna? Spänningarna? Vart uppstår intresset? Nä, fram för mer olikheter på alla plan! Så att alla har möjligheten att leva det liv som de vill, och inte pressas in i en form för att passa in i 'samhället'.
 


Lyckligt deppig?
Jag har tänkt på en sak! Klarar du av att vara glad över att du deppar.....?? Förstår du vad jag menar?
/Cilla
 

Det beror lite på...
Ja, jag förstår vad du menar. Tror jag. Och svaret är att det hänger lite på vilken situation jag är i. :-)
Att "vara glad för att man är ledsen" alltså att "acceptera och uppskatta att man har känslan av att vara ledsen eller deppig ibland" är ju tvärtemot vad man får lära sig. Hela samhället pumpar ut budskap om att man minsann aldrig ska behöva vara nere eller ledsen. Bara du använder deras produkter eller tjänster ska du inte "behöva" känna dig sorgsen eller ensam. Det är då lätt att få uppfattningen att livet går ut på att vara glad och lycklig under 100% av tiden. Det krävs en del övertygelse för att stå emot alla dessa reklambudskap och informationsbombningar.
För jag tror nämligen att en förutsättning för att vara riktigt glad, och då menar jag inte "lite trött leende" utan verkligen vara glad från hjärtat, är att man också tillåter sig att vara ledsen ibland, med hela sitt hjärta!
 


Vilken dum generalisering!
Egentligen håller jag med dig i ditt resonemang i frågan "Fyller vi något tomrum med att handla" nedan, men könsaspekten känns som en onödig och direkt... dum generalisering.
Fördomsfullt! *ler trött*
Jag lyssnar dock gärna om du vill utveckla dina tankar kring ämnet. Jag tycker alltså verkligen det vore intressant om du utvecklade resonemanget ifall du känner för det.
/Vind
 

Shiva och Shakti
Jo, jag kan utveckla mina tankar, men med risken att det blir ännu mer missförstånd. Det är inte alltid det skrivna ordet är bäst, speciellt inte när det gäller att försöka fatta sig kort. Men jag gör ett försök till, det får bära eller brista... Och risken är att detta svar blir långt!

Min grundläggande tanke är, som jag skrivit här förut, att fyra ord betyder samma sak, har samma värde. De orden är; Kärlek=Frihet=Sanning=Glädje. Ni som läst Samtal med Gud-böckerna, känner igen detta tankesätt.
Det innebär att om du vill ge en person din fullständiga kärlek, måste du också ge denna person fullständig sanning och frihet. Du kan t.ex. inte säga "Jag älskar dig så mycket och därför är jag så svartsjuk". Resonemanget håller inte, då ren kärlek också innebär att man släpper en person fri och delar sina sanningar. Väldigt få människor i västvärlden idag klarar av att ge ovillkorlig kärlek, utan tyngs av olika rädslor som t.ex. att bli lämnad/ensam. Därmed innebär det alltså att Frihet och Kärlek egentligen är samma sak, om än med viss graderingsskillnad. Precis som en termometer kan visa +20 grader eller -20 grader. Fortfarande är det en temperatur som det handlar om, även om det är olika utslag.

I mina tankar finns det en skillnad mellan män och kvinnor. Ingen är "bättre" eller "sämre" än den andra! Absolut inte! Och de som känner mig skulle skratta gott åt dem som kallade mig fördomsfull. Det har inget med det att göra, som jag ser det. Det handlar bara om att vi är olika, även om det i dagens samhälle sällan accepteras. Alla ska vara bra på samma saker och tycka ungefär likadant… Självklart ska alla ha samma möjligheter och rättigheter, men därmed betyder det inte att alla måste göra och tycka samma saker, enligt mig.

Alla människor, män som kvinnor, har manliga respektive kvinnliga egenskaper inom sig. Vanligt är att kalla dessa för Shiva och Shakti. Dessa två strävar mot samma mål, men ser två olika sätt att nå dit.
Shiva, den manliga principen, är mer för målinriktning, resultat och står för stabilitet. Att klara av ett mål för Shiva innebär att slåss, ”gå igenom ett problem” och sedan komma ut levande på andra sidan. Ut till Friheten.
Shakti, den kvinnliga principen, står för rörelse, skapande, kreativitet. ”Hon” behöver inget resultat, utan njuter att få leva, att få göra och skapa saker. Och det hon skapar med är…Kärlek!
Detta är förstås mycket förenklat, men det finns massor böcker att läsa om detta, om man är mer intresserad av det. Det finns också bra kurser för att öva på att vara i både Shiva och Shakti.

Dagens västvärld brukar hylla och uppskatta Shivas principer mer än Shakti, vilket tyvärr gör att många kör slut på sig själva. Det blir en obalans i dessa två principer. Allt man gör ska ge resultat, prestationskraven ökar och det är viktigt att nå uppsatta mål. Och oftast slår detta hårdast mot kvinnorna som för det mesta har starkare Shakti-energi än Shiva-energi i grunden.
Så när jag skriver att kvinnor (Shakti) ofta behöver påfyllnad av kärlek och att män (Shiva) ofta behöver uppnå frihet, har det inget att göra med vad man har mellan benen. Utan istället viken energiform som man främst består av... Och vilken del som fått "lida mest" den senaste tiden innan "shoppingrundan" eller "TV-tittandet" påbörjades.

Jag vet inte om jag lyckats få ett tydligare svar denna gång, men längre blev det i alla fall, och kanske idéerna om att jag skulle grunda mitt förra inlägg på fördomar, minskade lite. Avslutar med att sända kärlek till alla, både Shiva och Shakti… :-)
 


Fyller vi något tomrum med att handla?
Vi var några som diskuterade det här med att köpa saker. En kvinna köper läppstift och nya trosor - inte för att hon egentligen behöver (hon har massor!) utan för att fylla något annat behov. Jag tror att vi konsumerar enorma mängder med saker som vi inte behöver. Sedan lider vi av att det är fullt i skåpen o trångt i hemmen. Lite tankar vore kul att höra.
/plast
 

Att fyllas - eller tömmas...
Jag tycker att du givit en bra förklaring på vad "köpa-saker-man-inte-behöver" egentligen står för och jag håller med dig. Ofta handlar det, som jag ser det, om att fylla ett tomrum! För kvinnors del är det ofta Kärlek som önskas, och för män är det oftast Frihet. När kvinnor känner brist på detta, söker de ofta "uppfyllnad" på annat håll, genom att t.ex. shoppa eller tröstäta för att "fylla sig" med något även om det är kortsiktigt. Män föredrar ofta andra typer av kickar, så som en action-film (där hjälten får sin "frihet" på slutet) eller sport (att få frihet genom att "döda" det andra laget).
Detta kan pågå länge, tills den dag man förstår vad det egentligen är man söker. Och därefter påbörjar arbetet med att få ro på annat sätt, än genom kortsiktig tröst.
 


Varför måste man få initiering?
Jag har länge, flera år faktiskt, tänkt att gå en reikikurs. Men jag känner mig skeptisk och drar öronen åt mig, då det hävdas att man måste initieras för att kunna hela, att det är förskräckligt hemligt och att det kostar en förskräckligt massa pengar.. Det är ju så väldigt kommersiellt nu det här med reiki... Jag helar redan. Eller, nåt sysslar jag med. Och största skälet till att jag velat gå reiki, är att jag vill lära mig vad 17 det är jag håller på med, att utveckla det och att lära mig tolka det jag får in bättre.
Detta gör jag: Samlar in energi, qi, reiki - vad man nu vill kalla det - drar in det från Moder jord och från Himlen - låter det stråla ut ur mina händer. Händerna pirrar ofta väldigt när jag gör det, blir alldeles varma. Jag lägger inte händerna människor utan håller dem en bit över - de kan tydligt känna det.
Så, vad är det jag gör, hur utvecklar jag det vidare utan att springa på en massa kurser som jag ändå inte har tid eller råd med?
/MsK
 

Det låter redan som att du är igång med healingen, tycker jag...
...och kanske räcker det med det!? Risken med kurser, litteratur osv är ofta att man begränsar sin förmåga och tror att det som lärs ut på olika sätt är ”sanningen”. Att det är ”så man gör” och inget annat.

Och visst finns det kurslärare som delar min uppfattning att du inte behöver initieringar och att det inte behövs några ritualer. Lärare som lägger ut REIKIns ”hemliga” symboler på hemsidan och anser att kurser ska vara billiga.
Här är ett sånt ställe.
Där finns det också en del läsning om energier och healing som du kanske vill läsa. Lycka till med ditt viktiga arbete!
 


Tappat tron på allt!
Vi blev på märkliga vägar erbjudna ett fantastiskt hus... vi var utvalda, ägaren ville inte sälja till någon annan än oss. Jag såg en massa goda tecken, drog tarotkort som kändes positiva, vi fick med en sak i köpet som jag hade börjat önska mig och som jag stött på den närmsta tiden- synkronicitet kände jag, bekräftelser... Dock var jag inte från början helt hundra på huset, det var mycket speciellt men lät mig intalas i att detta ville jag ha. Vi träffade ägaren ett flertal gånger och den sista gången fick vi ett pris, som var väldigt högt. Vi räknade och pratade med en bankvän och till slut tackade vi nej.

Men efter denna händelse är jag helt desillusionerad. Alla tecken, önskningar osv var ju bara inbillningar.. och så är ju hela livet. Jag söker massor - läser om reinkarnation, drömmar, tarot osv. Har tagit det till mig som en sanning. Men jag tvivlar faktiskt nu. Allt verkar vara projektioner av ens egna önskningar bara - det man vill se ser man. Man är helt ego-styrd i en verklighet som bara är en-dimensionell!
/Bubba


Ännu ett steg upp på trappan…
Att tappa illusionerna gör ont, det håller jag med om! En del illusioner har jag kommit över på några minuter, andra har tagit upp till två månader att ”komma över”. Saker som jag varit övertygad om stämde, var bara en illusion, en bluff, det också.

Det som är bra när man släpper allt fler illusioner, är att du sedan kan välja vilka du vill tro på, vilka du vill använda i ditt liv. För några kommer du ju att behöva använda för att uppleva saker. T.ex. illusionen om att du just nu sitter och läser en text som du inte skrivit. Det är inte sant. Det är du som skrivit den, till dig själv!
Visst är det jobbigt när illusionerna, som du skriver, faller ihop som korthus men det är nödvändigt för att du ska kunna fortsätta din utveckling, så egentligen är det bara att gratulera till denna ”smärta”.

Det som jag dock inte riktigt kan hålla med om, är avslutningen som du skrev. Jag tror inte att alla är egostyrda i en endimensionell verklighet om det inte är det som du vill se. Jag tror att det finns andra sätt att leva på också, om man väljer att göra det… Det är upp till var och en att välja, och ta ansvar för det val man gör!

Namaste!
 


Finns vi kvar om universum går under?
Du skrev förut om att du trodde att universum skulle kollapsa, kommer allas våra "själar" också att kollapsa (slukas) eller finns alla kvar för att ånyo bygga upp det hela igen?
Mvh Carin
 

Vad är skillnaden?
Här finns det, som vanligt, många olika sätt/nivåer att svara på. Jag väljer ett av dessa och svarar; Vad är skillnaden?! Vad är skillnaden mellan din själ och något annat? Som jag ser det, är vi alla pusselbitar av samma pussel. Dessa bitar kan se väldigt olika ut, både till färg och form och innehåll, men alla kommer från samma ursprung. Även om du ser mycket olik ut ett träd eller en hund, är ändå allt från samma pussel. Det är detta pussel som ”kollapsar” med jämna mellanrum.

Därmed så är svaret; Ja, allas våra själar kommer också att kollapsa, för det är vi som är universum! Och ja, alla finns kvar för att ånyo bygga upp det hela igen, för det är vi som är universum/Gud.
Visst är du den person som du ser i spegeln på morgonen, men det är lika sant att du är den stjärna du ser på himmelen en kall vinternatt… Du är båda dessa. Samtidigt! Det beror på vad du väljer att rikta din uppmärksamhet/energi på!
Vad väljer du just nu? Och hur känns det i dig, när du flyttar fokus från en sak/person till en annan?
 


Kan tro vara genetiskt?
Vad jag menar är att precis som att vissa har lättare för att lära sig språk pga gener och kanske därför ägnar sin tid åt det och tycker det är roligt så kanske det finns vissa som har lättare för att tro. Kan det finnas en religionsgen? Har den i så fall haft någon nytta för evolutionen? Det kan vara svårt att se mönster inom familjer eftersom miljö påverkar starkt och det finns tusen och ett undantag. Kan man trots detta ana en ärftlighet i förmågan att tro?
/Sofia
 

Intressant tanke…
Det jag fått erfara är att ca 10 procent av dem som kommer till mig för energibalansering, har en betydligt högre grundfrekvens än andra människor. Att de har en högre frekvens betyder inte att de är bättre på något vis, mer värda eller ”utvalda”. Det betyder helt enkelt att de har en högre grundfrekvens! Och ju högre frekvens du har, ju lättare och snabbare kan du skapa [i] ditt liv.
När jag träffar dessa människor som tycker att de har problem med olika saker, blir jag ibland nästan lite full i skratt. För det jag ser är att de verkligen ”gömmer” sina förmågor och inte vill se dem. Ungefär som att stå med näsan precis framför ett träd och säga att man inte ser något och inte kommer nånstans. Men för dem är det inte svårare än att vrida lite på sig, för att se att de har stannat vid det enda trädet som finns på hela ängen som för övrigt är ljus och fri från hinder! Men av olika anledningar så vill de verkligen inte se något annat, för att få uppleva hur det känns att ”köra fast” och ”inte kunna komma framåt”.

Om denna högre frekvens är genetiskt betingad eller inte vet jag inte, men det är en intressant tanke! Mer troligt ser jag dock det som att de fått denna frekvens efter att ”kört många liv” och fått många erfarenheter. Det är också just dessa människor som på mycket kort tid kan förändra hela livet genom att hela enkelt bara ”se åt ett annat håll” en liten stund… Vi andra får jobba på att höja frekvensen på egen hand, men det går ju utmärkt det också på lite sikt.  :-)
 


Nytta av energibalansering vid utbrändhet?
Om man är sjukskriven för stressymtom, utkördhet... har man nytta av energibalansering då?
/Fellan
 

Ja, det är min uppfattning
Jag har [haft] flera med just dessa symptom och ofta är det en kombination av ”underfunktion" på Buk- och Kronchakrat samtidigt som Solar Plexus chakrat jobbar för högtryck. Denna kombination innebär att du inte kan ta in all den energi som du behöver och kan inte heller behålla den någon längre tid. Samtidigt som oro, stress eller rädslor tar all energi som du lyckas få in i kroppen.

Om du går till någon healer som du har förtroende för, bör denna kunna hjälpa dig med att balansera upp detta. Berätta dock helst inte för mycket om dig innan mötet, då detta ofta förstör mer än gör nytta! Lycka till!!


De olika energikropparna
Jag tror nog kroppen bor i själen.. Typ. Men vad är astralkroppen? Jag är ute och far omkring med den ibland och det är definitivt där mitt medvetande är under tiden - fastän hjärnan ligger kvar i sängen och sussar. Ett fåtal gånger har jag upplevt mitt medvetande befinna sig BÅDE i och utanför kroppen - samtidigt. Förvirrande när man inte är van! Och själen då, var har vi den under tiden? Är själen lika med jaget?
/MsK
 

Fyra nyanser av...
Som jag ser det har människan många ”kroppar”. Den fysiska är ju den mest accepterade och den som befinner sig ”längst in”. Utanför denna sitter dina andra kroppar som större kopior av din fysiska kropp, men med en högre energifrekvens som gör att de inte kan uppfattas lika lätt. Tillsammans bildar alla dessa kroppar din aura.
Förenklat kan man säga att att utanför den fysiska kroppen sitter Astralkroppen, som även kallas Känslokroppen. Där ligger och lagras dina känslor och de kan ”vid behov” plockas in via dina chakran till den fysiska kroppen för att upplevas där. Utanför denna kropp ligger Mentalkroppen, även känd som Tankekroppen. Där ligger och lagras dina tankar och kan plockas in i de andra kropparna vid behov.
Och utanför denna mentalkropp finner vid Andekroppen eller själen eller vad man nu vill kalla den.

Inte helt lätt att tydliggöra detta utan bilder, men det är på detta sätt som jag tänker mig det hela. Därmed är inte dina tankar eller känslor egentligen i din fysiska kropp, men kan likväl upplevas där. Anledningen till att de inte är i den fysiska kroppen, är bl.a. för att du ska kunna ta med dig dessa kroppar till nästa liv. Du har med dina tankar, känslor och upplevelser till nästa existens utan att behöva den fysiska kroppen. Och ”astralresor” innebär att man använder just denna kropp, av de fyra som jag nu beskrivit, för att flytta den till en annan plats eller en annan tid. Eftersom den inte är fysisk, går det mycket snabbare att förflytta denna, vart man vill.

Samtidigt gäller det att komma ihåg att detta inte är sanningen. Det är bara ett sätt att se det på. Dessa funderingar blir en lek för egot och intellektet som vill ha svar. Som vill kunna förstå och organisera för att få något begripligt. Till syvende och sist är ju ändå allt samma sak. T.ex. är ju den fysiska, astrala, mentala och själsliga kroppen bara Fyra nyanser av....Gud!
 


Får jag skicka distanshealing?
Jag har funderat på att sända distanshealing till några av mina vänner
men jag blev lite tveksam när du sa "visst om du tycker det är fair". Är det inte det?? Med distanshealing alltså? Att skicka utan att de vet om det, för att hjälpa dem med deras sjukdomar?
/Anki
 

Det beror på din avsikt
Om du skickar ren REIKI, d.v.s. ovillkorlig kärlek, utan att på något sätt bestämma vad denna energi ska användas till, så tycker jag det är jättebra! Ren REIKI kan inte göra skada, för den går alltid dit där den behövs som bäst. Du avgör inte vart detta är...
Men om du istället ger healing med en viss avsikt, t.ex. att ta bort sjukdomar, bygga upp självförtroende eller vad det nu kan vara, så tycker jag att det är något som personen ska vara informerad om och säga att det är OK. Som jag ser det har man inte rättigheter att "spela Gud" och bestämma vem som ska vara fortsatt sjuk, deprimerad eller ledsen. Det måste vara en önskan från den personen att få hjälp.
Men.... sett ur en annan synvinkel kan ju aldrig något någonsin bli "fel", eftersom "fel" inte finns. Så det är ju inte heller "fel" att sända healing "i smyg". Men kanske inte alltid är det mest kärleksfulla.... Även om man kan tro det.
Mitt förslag är därför att du pratar med dem och frågar om de tycker att det är OK, innan du börjar. Stort lycka till med din viktiga och kärleksfulla uppgift!
 


Har universum ett slut?
Vad är din syn på "utomjordingar"? Kan det vara att vi alla tillhör samma släkte, att vi även kan ha bott på annan planet i tidigare liv? Har universum ett slut? Kan vara svårt att svara på men intressant att höra dina synpunkter.
/Nyfiken
 

Du är den största av Gudar för ”de små” inom dig!
Ja, detta var verkligen stora och framförallt intressanta frågor! Jag ger som vanligt bara min syn på detta och det är viktigt att inte ta det jag skriver som ”sanningen” utan söka sin egen sanning i sig själv!
Min åsikt är, som jag skrivit förut på denna sida, att allt är ”Gud”. Det finns inget som inte är Gud. Du, jag, träden, daggmaskarna, luften vi andas, tankarna vi tänker, orden du läser just nu, allt är Gud/Existensen/Skaparen/Livet eller vad man nu föredrar att kalla Alltet. Därför är det också så att det är vi som är utomjordingar. Att vi alla tillhör samma släkte, som du skriver. Och därmed är det också mycket troligt att du levt på andra planeter, även om det var länge, länge sedan! Kanske ett par miljarder år sedan.
 
Och om universum har ett slut? Tja, jag ställer mig nog till forskarna där när det gäller ”rummet”. Universum expanderar ju fortfarande och därför kommer du aldrig till någon kant som du kan ”trilla över”. Men om du menar tidsmässigt, så svarar jag istället; Ja, det tar slut. Och nej, det tar aldrig slut. Lika tydligt svar som vanligt när det gäller frågor som dessa, med andra ord! :-)
För att försöka förtydliga lite så menar jag att det universum som vi känner till nu, har ett slut. Det är inte lång tid kvar (sett under de miljarder år som universum funnits) innan expansionen upphör och stannar av. Därefter kommer det att kollapsa igen, till den storlek som det var innan Big Bang. Och som alla vet, går det ju alltid snabbare att ”riva” än att ”bygga upp” något.
Men efter denna kollaps, kommer en ny BigBang och allt börjar om från början igen.

Någon har kallat detta för Guds andetag och det tycker jag är vackert beskrivet; Ande-tag.
Precis som när du tar andetag, flera 1000 dagligen, får alla de enorma mängder organismer och celler som lever i dig, uppleva många ”BigBang” varje dag. Och cellerna har ju kort livslängd, t.ex. byter du ut samtliga dina celler i ögonen ca 28.000 gånger under en livstid! Varje morgon när du vaknar, har du faktiskt "helt nya ögon"!
Du
är den största av Gudar för ”de små” inom dig! Samtidigt är du en del av det större Alltet som du ser som Gud. I denna ’större Gudakropp’ räknas du som en enda liten cell med väldigt kort livslängd (ca 80 år).
Det är spännande frågor. Spännande tankar. Spännande funderingar. Tycker jag… Tack för dem!  :-)

 


Varför måste en del lida?
Jag tycker att det är svårt att förstå varför vissa "själar" väljer att gå ned i hem där mycket svåra familjeförhållanden gäller och i en svältande fattig värld. Vad är din syn på detta? Måste vi genomgå stort lidande för att utvecklas? Lite svårt att förlika mig med att människor måste lida!
/CH


För att du vill det!
Ja, det kan tyckas svårt och nästintill obegripligt att man väljer ett liv med svåra familjeförhållanden eller väljer att leva ett liv bestående av sjukdomar och/eller svält. Och jag är övertygad om att vi inte alls måste genomgå något lidande för att utvecklas.
Jag tror faktiskt inte vi måste något alls, utan att det är ett frivilligt val som du gör. Det är alltså ingen som kommer att recensera dig efter din död, skicka ned dig till ett ”nytt hemskt liv” eller tvinga dig att bli gris nästa gång. Det är något som du väljer själv.
Allt
i ditt liv bestämmer du själv, även efter din 'död', eftersom ditt liv aldrig tar slut. Döden är en illusion, som jag skrivit flera gånger här. Det som dör är din kropp och ditt ”ego”. Du dör aldrig...
Dessutom finns det inget behov av att utvecklas, som jag ser det, eftersom du redan är allt, du är komplett och har allt du behöver i varje sekund. Det enda du vill nu, är att uppleva detta! Och för att kunna uppleva något, måste du ha en motsats. Du kan inte veta vad ljus är, om du inte har mörker. Du kan inte veta vad ”upp” är, om det inte finns något ”ner” och du kan inte uppleva kärlek om du inte upplevt motsatsen; Rädsla…

Men för att återgå till din fråga; Hur kan vi välja att ha det ”jobbigt” i våra liv, att inte bara sväva i kärlek och ljus och omge oss med stillhet, glädje och frihet?! Jo, för att det är precis detta som du har när du är ”död”! Då är du ”upplyst” och omger dig bara med kärlek, det finns inga bekymmer, inte några problem. Du är här, i denna kropp just nu, för att uppleva saker. Och det vore inte speciellt mycket mening att ”leva” om du ändå bara skulle ha samma tillstånd som när du är ”död”. Det var en mycket kort förklaring på hur det kommer sig att vi väljer att ”ha problem” i våra liv.
Om du inte sett filmen Välkommen till Pleasentville ännu kan jag rekommendera den. Visst, det är egentligen en medioker ungdomskomedi, men jag tycker att det är en av de filmer som bäst svarar på frågan; ”Varför kan inte allt jämt vara bra?”. Något att titta på under helgen kanske?!
 


Problem att bli med barn
Jag har nyss inlett mitt äventyr med att vara mamma. Och det är ju sååååå häftigt. Men jag har en vän som länge försökt att skaffa barn, men efter många år inte lyckats. Och läkarvården hittar inget fel, på varken henne eller hennes sambo. Och jag lider så med henne och skulle så gärna vilja hjälpa till. Så jag skulle vilja föreslå någon alternativ behandling för henne och jag är nyfiken på vad du skulle rekommendera i detta läge?
Kram Mari


En healers syn...
Tillåt mig först och främst säga GRATTIS till nytillskottet! Du har många spännande och intressanta uppgifter framför dig! :-)
När det gäller din vän, tycker jag att det är bra att hon börjat med läkarvården för att utesluta det fysiska. Sedan kommer du säkert att få olika förslag från olika personer inom det alternativa området. En homeopat kommer säkert att hitta något ämne som fattas eller är fel i kroppen. En aromaterapeut kommer säkert att kunna blanda ihop essenser för att stimulera just dessa bitar hos din vän. Men eftersom jag jobbar som healer väljer jag att se det från den synvinkeln och säger då givetvis att healing kan vara ett sätt att närma sig "problemet".

En healer skulle se på detta problem rent energimässigt och söka efter en blockering i energiflödena i hennes kropp för att se om något minne, en känsla eller kanske en tanke fastnat och gör att kroppen inte accepterar att ett barn blir till. Det kan vara stora händelser som övergrepp osv, men också små saker som hänt tidigare i livet och som man kanske inte ens kommer ihåg längre...
Allt som du upplever och tänker skapar energier, en del "bra" och en del "dåliga" och obearbetade saker kan ställa till med en hel del. Som ångest, smärtor i kroppen eller....barnlöshet. Jag har själv pratat med kvinnor som lyckats bli med barn efter healing trots flera år av misslyckade försök tidigare.

Men om någon påstår sig ha lösningen och kunna erbjuda en 100% förklaring, är det nog läge att tacka för sig och gå åt andra hållet.... För den 100 procentiga säkerheten finns bara i sagorna. Men jag skulle förstås rekommendera att någon healer läser av henne (och hennes man) energimässigt för att se om det är något som framkommer på det sättet... Givetvis kräver ju detta att hon själv vill det, och är öppen för att prova på detta med någon healer som hon har, eller kan känna, förtroende för.

Glöm dock inte bort att barnlöshet också kan vara något som hon väljer att uppleva i detta liv! Alltså, inget "fel" som måste "rättas till". Och att omgivningens "krav, tjat och önskningar" kan vara nog så god anledning att skapa problem att bli med barn.... Det är tyvärr inte ovanligt.
 


Hur blir man mindre trög?
Jag har lite svårt att fatta vissa saker. Ett exempel: Vi skulle åka utomlands en höstvecka, men jag hade så mycket att göra på jobbet så vi struntade i det. Vi åker en annan gång istället, sa vi. En månad senare blir jag uppsagd från samma jobb. Då kan man ju sitta där och ångra att man prioriterade jobbet... I somras sa jag och min man att vi framåt hösten skulle ta en långweekend till en storstad bara han och jag. Så kom hösten...och gick... Det blev ingen storstad. Vi tar det till våren, sa vi. Nu sitter jag här och undrar om jag är helt dum i huvudet. Varför upprepar vi detta om och om igen? Det känns som om jag glömmer bort att livet är nu och inte sen. Jag blir så arg på mig själv! Finns det knep för att skärpa till sig? Blir det någon vårresa?
/Sofia
 

Denna dagen – ett liv…
...som farbror Melker säger. Jag hoppas och tror att det ord som du använder, trög, är i bemärkelsen ”seg”. Alltså att du inte längre får fart och gör saker, uppskattar livet. För jag tror inte att det har något med ”dum i huvudet” att göra. Men visst är det lätt att låta Livet rulla på, utan att fylla det med något, och istället vänta på ”sen”. Ett ”sen” som aldrig kommer, eftersom ”sen” alltid ligger i framtiden...
Det knep som jag brukar ta till är att låtsas att den dag som är idag, är den sista i ditt liv! Att t.ex. på morgonen, verkligen tänka och känna att denna dag är slutet! Att när solen går ned ikväll, kommer du aldrig att få se den gå upp igen! Lev dig verkligen in i det, och låt tårarna komma om de vill! Vad skulle du göra då? Vem skulle du vilja träffa? Vad skulle du göra? Vad skulle du äta för måltider? Är det någon du vill säga något till, innan detta liv tar slut om några timmar?
Skulle du verkligen låta de där parkeringsböterna förstöra dagen? Eller låta den klagande grannen förstöra den sista dagen i ditt liv?
Naturligtvis behöver det inte vara på morgonen som du tänker detta, det går bra klockan 12, 18 eller 21 också! Om det t.ex. återstår 3 timmar av ditt liv, vad skulle du göra då? Diska? Eller kanske ge dem som du älskar lite extra tid?
Kanske kan detta låta konstigt i en del öron, men för mig brukar det fungera bra som en väckarklocka när jag glömt bort att uppskatta livet och verkligen ta tillvara på varje timme.
Lycka till med Livet [denna sista dag]!
 


Kommer det nya själar?
En sak jag tänkt på är det här med hur det kommer det "nya" själar...? För befolkningen växer ju hela tiden... då måste det väl komma nya nånstans ifrån? Eller delar sig själen på något vis?
/Syster


Dela på en liter vatten...
Det händer otroligt mycket på denna planet just nu och då vill många vill vara med. Ju mer det händer, ju fler upplevelser hinner man med på bara ett enda liv! Och upplevelser är ju "meningen med livet".
På frågan hur det kan bli fler och fler, svarar jag med en ny fråga till dig; I hur många enheter kan du dela en liter vatten? 10 (dl)? 100 (cl)? 1000 (milliliter) 100.000 droppar? 1.000.000.000 molekyler? Ja, den "själ" som delar sig är Gud. Gud är det enda som finns, det finns inget annat! Det finns inget som inte är Gud. Därför är det kanske mer korrekt att säga att "anden" delar sig. Eller du om man så vill....

Det är illusionen om separation som gör att människor ego-fixerade. Det är också därför vi "behöver" större "katastrofer" mellan varven, för att se illusionen som just en illusion och inte en sanning. Det finns ingen skillnad mellan dig och mig! Det finns ingen som är bättre eller sämre! Det finns ingen som är mer värd än någon annan! Och anledningen till det, är att vi är uppbyggda av exakt samma beståndsdelar på alla nivåer. Kroppsligt (jorden) energimässigt (solen) och andligt ('Gud').
När större "katastrofer" inträffar, som nu senast flodvågen i Asien, för det oss närmare varandra. Det gör att fler öppnar sina hjärtan, plånböcker och sinnen och böjar ifrågasätta hur Livet ser ut idag. Ifrågasätter vart vi är på väg. Och om det sätt agerar på idag, verkligen leder oss dit vi säger att vi vill...

Vart vill du i ditt liv? Och vad kan du göra (inte 'tänka på' eller 'prata om') för att nå dit?
Ty gör du i varje situation det som är mest kärleksfullt mot dig, gör du det som är bäst för alla! För...det finns ingen annan än du!
Låt det nya året bli ditt lyckligaste och mest kärleksfulla år hittills!


Men ringen...
[Fortsättning på frågan "När någon föds här..."]
...på vattnet, när slutar den vara en ring?
/funderaren
 

Det beror på i vilken nivå man vill se svaret...
Jag menar, på en nivå är det när ringen inte syns längre av betraktaren och därmed inte "finns" längre. Men på en annan nivå är det givetvis när energin i ringen är så svag att den inte längre går att skilja från det övriga vattnet. (Och för att koppla till ursprungsfrågan; När energin i din tanke / dina val är så svag att den inte går att skilja från ”Gud”)

Men ska vi ta ytterligare steg upp så är ju ringen på vattnet och betraktaren av denna ring samma sak. De är inte separerade, utan samma. Och fortsätter vi upp så finns det inte ens någon ring på vattnet, eller ens vatten, då detta förutsätter att vi accepterar illusionen om tid och rum. Annars kan aldrig ringen ens uppstå… :)
 


När någon föds här...
...kanske någon annan någonstans gråter därför att denne dött därifrån. När någon dör här kanske någon annan jublar någon annanstans för att ett nytt liv kommer dit. Vi föds och dör kanske från olika dimensioner hela tiden. Allt är energi och allt är möjligheter och vi skulle kunna leva våra liv på miljontals sätt. Vad händer med de val vi inte gör? Fortsätter de på någon annan plats någon annanstans?
/funderaren


Spännande...
Måste säga att det var spännande frågor! När det gäller "valen som vi inte gör" så tror jag att de ebbar ut med tiden. Precis som ringarna som bildas på vattnet efter att man kastat in en sten/tanke. Eller som löven som faller av träden på hösten. De har gjort sitt och måste "dö" för att lämna plats åt nya friska idéer/löv till våren igen, när ljuset kommer åter...
 


Att bara överleva...
Om man satsar all sin kraft på att överleva finns det då ändå i botten någon andlighet?
/funderaren
 

Det finns inget som inte är...
Ja, min syn är att det i botten alltid finns en andlighet, oavsett hur man ser på det. Jag jämställer dock i detta fall ”andlighet” med ”Gud” eller ”Livet” om man så vill. Om man inte kan hålla med om denna koppling, så faller dock min förklaring som jag nu kommer med.

Ser man på andlighet som [en del av] Livet så har alla en viss tro på det. Även om det handlar om en kamp för överlevnad. Deepak Chopra har skrivit en helt underbar bok om just detta som heter ”Lär känna Gud”. Tyvärr tror jag inte den säljs längre, trots att den inte har många år på nacken. Han ger i alla fall en syn på Livet/Gud i denna bok som tilltalar mig, då han delar in stegen mot Gud i 7 trappsteg. Det nedersta (vilket inte är jämställt med 'sämsta' eller 'enklaste') steget är just dem som bara ser Livet som en kamp för överlevnad. På nästa steg kommer prestationskraven o.s.v. ända upp till steg 7 där allt är ett och vi ser på Livet som en transcendental värld.
Nu blir ju detta väldigt förkortat och förenklat, men den 300 sidor långa boken är klart läsvärd tycker jag! Och behandlar just detta som vi nu pratat om. Och jag tycker att det är mycket spännande att själv få se på vilken medvetande-nivå man mest känner sig hemma, vilken syn på Livet/Gud som man själv har just nu. För om några veckor kan det vara annorlunda...
 


Sju chakran i balans för bättre sex
Glädjande nog börjar det bli mer och mer accepterat att se på kroppen som något annat än bara kött och ben. I Aftonbladet i november kunde vi t.ex. läsa om betydelsen av ett fritt flöde i dina chakran. Denna gång var fokuset visserligen på det sexuella eftersom det var Malena Ivarsson som stod bakom artikeln, men samma betydelse finns för alla andra områden i ditt liv!
Att ha balans i sina chakran är mycket viktigt, när det gäller din upplevelse av livet och hur du mår.
Du kan läsa artikeln här och även om det mycket som jag inte riktigt kan hålla med om, så berättas det i alla fall om dina sju största chakran och vad som händer om man har obalanser i dessa.


Var och när skaffade du certifikat?
Var du i Indien?? Jag har en vän som har tsatsanger (stavas det så??) Han håller på med Reiki healing med. Mycket fascinerande... Han var i Indien i 3 månader...
/Vovv


Hemmamatch

Nej, jag har inte varit i Indien. Jag tillhör den skara människor som tror att det går lika bra att få ”upplysning”, bra utbildning och möjlighet att träffa intressanta personer även här hemma. På kurser, behandlingar eller kanske på Konsum!
Inget fel på Indien dock! Jag har flera vänner som är på väg dit just nu och jag är helt övertygad om att de kommer att få uppleva mycket spännande! Men jag stannar hemma och leker i snön med mina barn istället.
Mitt certifikat tog jag på en kursgård som heter
Englagård.

 


Orkar inte städa
Jag vill gärna städa ofta för jag mår egentligen bäst om jag har ordning omkring mig, men vissa perioder orkar jag inte hålla efter...... Då mår jag dåligt för det, dels för att det är ostädat men också för att jag inte har ork. Och jag vill inte ha sån oreda som jag har för tillfället....
Vad gör man åt såna o-andliga saker?
/Slarver


Du har två val…
Allt du gör har egentligen med andlighet att göra, eftersom du är en andlig varelse. Som för tillfället har en fysisk kropp för att kunna uppleva Livet. Även om det gäller städning! :-)

Som jag ser det finns det två alternativ att göra om du ska fortsätta må bra; Städa eller acceptera att du inte orkar städa! Allt annat är slöseri med din energi! Det låter lätt, men det är dina enda val om du vill ha hälsan kvar!
Faktum är att du alltid har två val, varken mer eller mindre. Du kan agera i kärlek eller i rädsla. Det gäller alla val du har i livet. I denna situation är du själv i fokus. Alltså, du kan vara kärleksfull mot dig själv eller inte vara det. Har du inte ork och kraft, kanske det är mer kärleksfullt att inte städa, eftersom din kropp säger att du behöver vila!?

Bara du kan känna vad som är rätt för dig och underskatta inte de signaler som du får från din kropp! Den kommer att ta igen sin rätt till vila på något sätt och ge allt kraftfullare och tydligare signaler hela tiden, om du inte lyssnar på de första signalerna som du får!
Din kropp är också den som vet bäst vad du behöver, mycket bättre än alla forskare som berättar vad du ska göra, hur länge och varför! Om vi lärde oss att lita på oss själva igen, istället för på alla ”vetenskapliga bevis” som ändras från och till tror jag världen skulle se annorlunda ut.
 


Väljer vi själva vägen i livet?
Andarna som är för att leda oss från tidigare existenser på jorden (tidigare liv) är med oss i detta liv, som vi önskar födas i, tror jag. De vägleder oss eftersom att vi har olika val och vägar att gå, så vi väljer dessa själva i varje vägskäl, men hur kan det då vara förutbestämt, om vi ändå bestämmer själva och ändå inte? Vi kanske tror vi bestämmer själva?
/Nyfiken på livet
 
Så skulle man kunna se det
Tänk dig ett dagis. Tänk dig att du står utanför detta dagis och tittar in på de barn som leker där inne. De ger sig verkligen hän i leken och de kan snabbt byta roller, från pappa till busschaufför och vidare till prinsessa. På bara några minuter! För barnet är detta i allra högsta grad verklighet! De är visserligen kanske medvetna om att de leker, men när leken pågått en tid, så blir det allt mer "verkligt".
Du som står utanför och tittar in på barnet kan skratta åt henne/honom, för du vet att det är en lek. Att klockan 16:10 kommer mamma och hämtar barnet och sedan är leken över. Vad de gjort, oavsett om det är bravader eller fiasko, spelar det ingen större roll. Det var ju ändå bara en lek!
Så...visst bestämmer du själv vad som ska ske! Men bara 'inom dagiset'! När klockan är slagen och "det är dags att åka hem" spelar det i alla fall ingen större roll vad du valde att leka just denna gång.
För...imorgon är det en ny dag igen och då kanske du vill vara popstjärna eller mästerkock istället!?!

 

Att inte tänka så mycket
Ofta säger mina kompisar..... -Du tänker dig inte för innan du gör nått.... -Du är så impulsiv..... mm. Men det är väl egentligen inte så fel då? Ska jag alltså vara glad när de säger det?
/Today
 
Var mer tank-lös!
Absolut! Tacka verkligen nästa gång du får höra de orden! För då vet du att du levt så nära 'Gud' som det går! Och de har uppmärksammat dig på detta, så att du kan göra det om och om och om igen! Livet skulle vara mycket lättare, och framför allt bättre, om människor inte tänkte så mycket, utan istället kände vad de ville och sedan gjorde det. Och givetvis också stod för det som de gör.
Så får du höra ofta att du är tank-lös, vilket du verkar få, är det dags att kämpa för nästa [positiva] kommentar från dina vänner; "Men Gud vad du är barnslig!!" Lycka till! :-)

 

Allt ska flyta på
Varför ska livet vara så invecklat? Jag vill bara att allt ska flyta på och bli som jag vill. Det är så svårt med att inte ha för stora förhoppningar och bara tänka positivt vad som än händer. Om man hoppas att något speciellt ska hända är det väl förhoppningar istället för att tänka händer det så händer det annars inte - negativ tanke???? Om man kunde tänka - det som sker, sker för mitt bästa....... skulle set vara mycket bättre.
/Sienn

Att älska livet som det är...
Vill du att livet ska "flyta på" eller att "allt ska bli som du vill"? Du måste nog dessvärre välja där, som jag ser det...
"Flyta på" är, som jag ser det, att du har tillit till allt som sker och uppskattar det efter bästa förmåga.
"Att allt ska bli som jag vill" är att du låter ditt ego/dina rädslor eller vad du nu vill kalla det, bestämma över ditt liv. Ofta ett sämre alternativ...
Precis som du skriver är lösningen för att må bra, att acceptera Livet som det är! Därmed är det inte sagt att du ska stå ut med vad som helst, som misshandel, övergrepp eller annan typ av våld eller förnedring. Det kräver andra förändringar. Men för det "vardagliga" och vanliga livet gäller detta.

Ty... de gånger som du sätter igång och argumenterar med "det som är", så förlorar du. Men bara i 100 procent av fallen. :-)
Lycka till med Livet!

Synkronicitet och andliga råd
Hur ser du på synkronicitet och mening med olika saker? Och på att man får 'hints' från andevärlden vad man bör göra osv?
/L.E.
 

Oj, oj!
Det var nog den svåraste frågan hittills. Speciellt svårt att ta i text, eftersom det är upplagt för missförstånd. Det riskerar också att bli långt, "tungt" och "flummigt", men jag gör ett försök att svara. Som vanligt är detta bara hur jag ser på det! Det är inte samma sätt som att det är hela sanningen eller ens en del av den! Det är viktigt att alla känner in sina egna 'sanningar', tror jag.

Som jag ser det, går utvecklingen för saker ofta i tre steg. Jag tänker mig det som en liten trappa.
Eftersom du inte har en helhetssyn på saker, utan ett starkt tunnelseende för det mesta (om du inte mediterar eller är upplyst förstås) vet du inte vad som är bäst för dig! Du kanske tror att det är en sak, t.ex. att 'träffa den rätta med vissa egenskaper' eller 'ha mycket pengar', men det egentligen är något annat. Och önskar du dig då detta, kan du få det, men kanske gör det dig inte alls lycklig för det var inte det som du behövde...

Låt mig använda min trappa i ett litet exempel och samtidigt försöka svara på din fråga. Jag kommer att använda ordet 'Gud' nedan, trots att jag vet att många reagerar negativt direkt på det. Men för mig är 'Gud' samma sak som 'Alltet' eller 'Universum' eller 'Existensen' eller vad man nu vill kalla.... Livet!

Steg 1. (Längst ned, vilket dock inte är samma sak som att det skulle vara minst värt eller fel sätt att tänka! Dock är detta sätt det vanligaste resonemanget)
Jag råkar ut för allt möjligt [skit] i livet. Inget blir bra. Inget kan jag påverka själv. Livet är en slump som jag faller offer för.

Steg 2. (Ett steg upp på trappan, vilket man ofta tar efter nya insikter om livet. Kanske kan de flesta andliga 'sökare' återfinnas här)
Jag får hela tiden tecken från universum och mina guider vad jag ska göra. Gud/Universum ser till att ge mig signaler på saker som jag ska förstå och agera efter. Det gäller att vara uppmärksam och noga tolka de tecken som jag får, för att må bättre! Allt har en mening!

Steg 3. (Ytterligare ett steg till upp, men samtidigt en vetskap om steg 1 och 2. Ofta en person som 'funnit' det som 'sökaren' letar efter.)
Jag är [en del av] Gud/Universum. Gud är allt, det finns inget som 'inte är Gud'. Därför är det jag som skapar signaler till mig själv.
De böcker jag läser, är det jag som skrivit och jag som läser. Jag är upplevaren och det upplevda. Därför behöver jag inte tolka allt som sker, för det är ändå jag som gjort allt detta.
Enda anledningen till att tolka något, är om det är något som jag vill ha bort i mitt liv - då bör jag säga till mig själv; "Varför och med vilka tankar skapade jag denna situation"?
Dock finns det ingen mystik i det som sker, inget som måste tolkas, förstås eller "listas ut". För egentligen är livet meningslöst, i ordets betydelse;
MENING - LÖST. Det finns ingen dold mening med livet, ingen hemlig uppgift, förutom att upptäcka och uppleva... Och det gör du i varje sekund, så fort du slår upp dina ögon imorgon bitti!
Därmed läser du inte denna text av en slump just nu. Du har givit dig själv denna möjlighet att uppväcka denna kunskap inom dig. Många miljarder människor kommer aldrig någonsin att läsa detta, men du har själv sett till att du skulle läsa detta. Exakt detta. Exakt idag. Exakt nu!

Resonemanget skulle därmed kunna bli: Jag råkar ut för allt möjligt [lärorikt] i livet. Allt är bra. Allt kan jag påverka själv. Livet är gudomligt...

När du övergår från en "sökare" till en "finnare", tar du alltså ett steg upp på trappan och allt med hints och synkronicitet får en ny mening,
eftersom de kommer från dig. Det finns nämligen inget som inte är du.

Det blev ett långt svar på en kort fråga, men jag hoppas att det givit dig lite svar på dina funderingar eller i alla fall andra och helt nya frågor. :-)
Namaste!
 


Varför funkar REIKI bara ibland?
Jag har börjat läsa en bok om REIKI och provat lite på mina systrar och mamma och ibland fungerar det och ibland inte. De första gångerna kände jag det så tydligt och sedan började jag tvivla på mig själv och alla runt om var så skeptiska så de fick ner mitt självförtroende osv. Varför fungerar det bara ibland?
/Suck
 
Hur vet du att det inte fungerar?
Vad kännetecknar det? Om din intension och innersta vilja är att heala, läka och ge REIKI, så kommer det att ske. Det är långt ifrån alla gånger som det känns så tydligt, det beror ju på vilket skikt/vilken kropp som energin går till.
Så fortsätt att ge healing, det är en betydelsefull och fin insats du gör, och ju mer du övar desto lättare kommer det att vara att känna vart energierna tar vägen. I början kan det kanske också vara bra att gå en healingkurs, så att man kan få tips och kommentarer från en erfaren healer/kursledare på vad just du ska tänka på, vad dina styrkor är och vad som du kan jobba på att förbättra!
Lycka till med healingen!

 

Kommer lyckan snart?
Jag har varit hos ett bra medium och hon fick mig att inse att jag tänker för mycket negativt tex "sån tur kan inte jag ha......det är typiskt att det ska drabba mig" etc etc. Nu tänker jag mycket mer positivt och bara det känns bättre och lättare.
Men jag känner ändå att jag vill veta om jag ska bli lycklig, om den jag träffar då och då är den rätta, vad han tycker om mig, om jag ska klara mig ekonomiskt mm mm.
/C3
 
Styr du eller styrs du av livet?
Jag tror att du delar de funderingarna med många andra! De tre vanligaste frågorna som ett medium får är ju om; Kärlek, pengar och arbete.
Men om man istället lyfter blicken och funderar på om det är möjligt att själv styra sitt liv, blir inte dessa frågor mindre intressanta då? Att vilja veta de sakerna, bygger ju på tanken att du inte skapar ditt liv själv, utan "faller offer" för saker som bara "råkar" ske av en "slump". För annars så hade du istället valt att skapa den rätta, bli lycklig och tänkt att han tycker om dig!

 

Varför ser vi inte världen som den är?
Jag funderar alltid på att det måste finnas en mening med att vi ser världen som vi gör och att våra sinnen skärmar sig.
Är det ett sätt för oss att "glömma" vad vi egentligen är så att vi kan börja om från början med ett rent papper och skapa något helt nytt?
/Sofia


För att svara kort...
...och enkelt på din fråga; Ja! :-)
 

Vad är Oneness?
Exakt VAD är Oneness? Snälla, kan du förklara? Jag har stött på begreppet i så många sammanhang, och nu har jag tom blivit erbjuden att går en sådan kurs...
Jag bugar och bockar av tacksamhet för en lite beskrivning/förklaring...
/LoLa

3, 2, 1-ness...
Jag tror att du kommer att få olika svar på vad "OneNess" är beroende på vem som svarar. Det är som det ska med andra ord.
För mig står OneNess för att vi människor nu, ännu en gång, ska försöka se igenom illusionen om åtskildhet. Alltså den illusion som har givit upphov till mest konflikter, krig och separationer i världen. OneNess är ett försök att vi ska återfå "Enhetsmedvetandet", att vi inser att allt och alla är lika mycket värda eftersom allt är uppbyggt av samma beståndsdel.
Inom vetenskapen är de nu detta på spåren i och med "strängteorin", inom filosofin är det en av de mest grundläggande delarna sedan många, många tusen år tillbaka...

Så...med andra ord innebär Oneness att du inte ska "buga och bocka" inför någon annan än dig själv! :-)
Lycka till med sökandet och Namaste! (som ju också är en hälsningsfras med just denna innerbörd; Du och jag är samma - vi är alla 'Gud')


Vad existerar egentligen?
Jag har en fråga; Vad är det som finns, egentligen?
Och varför skulle existensen/Gud ha ett behov av att, för sig självt, bevisa vad den inte är?
/Vind
 
Bara en sak finns...
Som jag ser det, finns egentligen bara existensen. Och den har inga behov alls! Det finns inget som den behöver. Därför behöver den inte heller bevisa vad den är eller inte är, för det vet den redan. Det finns inga läxor att lära, eller nya erfarenheter att dra.
Däremot vill existensen uppleva sig själv. Och för att du ska kunna uppleva något, måste du ha en motsats. Därför har vi våra illusioner som verktyg till detta.
 

Att beskriva Gud
Varför ska man inte ha en relation, ett förhållningssätt till existensen/Gud, anser du?
Och på vilket sätt upplever vi genom ensamheten (eller illusionen om den) "vad vi inte är"? Har du lust att utveckla?
/Filosofia

Omöjligt att vara ensam...
Som jag ser det finns egentligen bara existensen. Allt annat är en illusion. T.o.m. illusionen är en illusion...
Och en väldigt stor illusion, som är den som är orsak till mycket konflikter, krig etc, är just illusionen om separation och ensamhet. Det finns inget sånt. Det är en illusion, som dock behövs för att vi ska kunna uppleva oss själva, vad vi inte är...
Men i samma ögonblick som du dör, kommer du att få tillgång till alla dina tidigare erfarenheter, liv och relationer. Och till existensen förstås. Därför är det ingen risk att du kommer att känna dig ensam på "andra sidan" (om inte detta är din vilja förstås).
Jag säger inte att man inte ska ha en relation till existensen. Jag tror dock att man tappar en viktig del, om man har en relation till den. Som jag tänker, är risken att om du har ett förhållningssätt till något, så börjar du beskriva det, du har en uppfattning om vad det är. Och det går inte att beskriva det obeskrivliga. Är du med på hur jag menar? Det är inte helt lätt detta, framför allt inte i text.

Men många, många har t.ex. försökt att beskriva ett ord som ”kärlek” under alla år. Få, kanske ingen, har lyckats helt med detta. Det går att beskriva vissa delar, förmedla budskapet. Men kärlek måste upplevas! Det går inte att ha en fast åsikt, ett förhållningssätt till kärlek, eftersom det är en process och inget statiskt. Kärlek är samma sak som Livet och Existensen, för mig. En utveckling, en process – för att uppleva.

När det gäller din fråga om ensamheten, så är det ett liknande svar, som jag ser det. Eftersom det egentligen inte finns någon separation mellan dig, mig, träden och alla planeter, så är även ”ensamhet” en illusion. Hur kan du vara ensam, om du är allt? Vad är du ensam ifrån? Du är ju allt!
Men... för att du ska kunna uppleva hur det är att vara ”allt” måste du även uppleva hur det är att vara ”inte allt” eller ”ensam” om man så vill. Därför har vi illusionen om ”separation”. Den hjälper oss att uppleva det vi är, och inte är…

 

Tankeöverföring
Hejsan,
Har lite funderingar om detta med tankeöverföring.

Jag och min man brukar testa detta ibland på kul och varje gång så har det lyckats, sånär som på en gång men då var det rätt fast det var fel. Jag skulle tänka på en sak, tänkte då på lampa och såg min dotters "hjärtformade IKEA" lampa framför mig, min man gissade då på hjärta fast det var lampan jag "tänkte" på.
Tycker det är lite otäckt, kan du förklara detta för mig? Tack på förhand!!
/Mia69

 
Att läsa andras energier...
För att göra det väldigt enkelt så är det så att vi alla är ”ett”. Som jag ser det, finns det egentligen igen uppdelning på oss, det är bara en illusion. Således är du och din man egentligen samma ”person” och om man kan acceptera detta, är det inte så konstigt att tankeläsning fungerar. Du läser ju inte en annans tankar, du läser dina egna.

För att ge ytterligare en syn på det hela, kan du kanske tänka dig att allt, allt, ALLT är energi. Du är energi, träden du ser är energi, dina känslor är energi och även dina tankar. Dessa energier ändras hela tiden, beroende på vad du gör, tänker och känner.
Runt dig finns din aura. I denna lagras en oerhörd mängd saker, t.ex. alla dina tidigare liv och upplevelser, men också aktuella tankar och känslor.
Vad du gör, när du ”överför” tankar från din man, är att du egentligen läser de energier som omger honom. Det som han tänker på eller känner för tillfället, är starkast och därmed lättast att känna in. Mer om detta kan du
läsa här om du vill.

Ju mer du övar, desto bättre och snabbare blir du på att sortera ut dina tankar och känslor från andras tankar och känslor! Och det är en oerhört värdefull kunskap!

 

Inte ett dugg ego!
Jag minns ett tillfälle där jag i totalfrustration vrålade om att jag inte ville vara nån j-vla Moder Teresa och slita ut mej på att försöka vara En God Människa när det aldrig kommer nåt tillbaka - och så känner jag fortfarande ofta, ofta. Även om jag har konstaterat att jag nog inte kan leva på annat vis, eftersom jag vill se mej i spegeln och på nåt vis veta att jag lever som jag lär - om du förstår hur jag menar.
Kan fortfarande bli nästan tokig av frustration av att så många människor går omkring och elakar sej, behandlar andra som lort, aldrig gör nåt förutom i egenintresse - och är friska, rika, ja, du vet... Däremot tror jag inte att de "jobbar" med sej själva, eller kanske snarare är ointresserade av att hitta sin plats i en helhet; nog med sej själv, typ.
Mitt problem är att mej och mitt inte räcker till, liksom, jag fortsätter att intressera mej för helhet även om jag kan bli desperat ibland; varför kan inte mitt liv vara lätt nångång?
/EMJ
 
Att ge [upp] sig själv...
Som vanligt har jag ingen annans sanning, men jag tycker jag mig se en viss ”offerroll” hos dig. Det är för övigt väldigt vanligt, speciellt hos kvinnor som tidigt, redan i sagorna, får lära sig att uppföra sig väl och vara snäll mot alla. Och sätta sig själv i andra hand. Eller kanske tredje hand. Eller helst längst ned efter alla andra ”händer”.
”Om du bara ställer upp, är vänlig mot alla och uppför dig som en prinsessa, så kommer en dag prinsen och kysser prinsessan till liv...”

Du skrev att du en gång i en frustration vrålade att ”Du inte vill vara någon god människa, om du aldrig får något tillbaka” och att du än idag kan känna så. Det är bra med frustrationer och ilska, eftersom ”sanningar” ofta kommer fram vid dessa tillfällen!
Du skriver också att många andra människor verkar ha det mycket bättre än dig, fast de inte alls är så omtänksamma och snälla som du. Att de är betydligt med egoistiska, tänker på sig själva och inte jobbar med sig själva och trots detta är friska och rika...
Då är min första fråga; Kan det vara så att de är mer friska och rika just för att de är på detta sätt? Att de, genom att inte offra sig för andra, mår bättre? Att de, genom att tänka mer på sig själva och inte ”ställa upp” för andra, därför är friskare?

Jag förstår mycket väl att du inte vill vara som dem, att behandla andra som lort och vara elak! Att du då inte skulle kunna se dig i spegeln på morgonen med gott samvete. Och det är inte heller det som det handlar om för din del! Men kan det vara så att det finns en medelväg? Att de kanske skulle behöva vara mer omtänksamma i sina liv, men att du samtidigt skulle behöva vara lite mer ”egoistisk”? I alla fall tills du vaknar varje morgon, med känslan att ”idag ska jag inte offra mig eller min hälsa för någon annan person. Idag är jag viktigast på denna jord, och mitt välmående kommer i första hand i varje situation som uppstår”.

Ty...om du hela tiden ställer upp på andra, är hjälpsam och sliter ut dig, så är du inte omtänksam och sann mot den person som är viktigast i ditt liv, nämligen dig själv! Och tyvärr…vad än sagorna säger…så är inte det lösningen på ett friskt och innehållsrikt liv.
Det är alltför många som väntar hela livet på att det ska komma en riddare på en vit springare och rädda dem. Han (eller någon annan) kommer aldrig, eftersom det är du och bara du, som kan ”rädda” dig. Riddaren är nämligen [en aspekt av] dig! Namaste!

 

Har djuren gruppsjälar?
Att katter tex har en enda stor kattsjäl osv?? För människor har alla varsin själ.. Eller vad tror du??
/sökaren
Min syn på detta är att...
...katter, liksom allt annat levande, tillhör allas vår gruppsjäl. Att det egentligen inte är det uppdelat med olika arter var för sig, utan att det bara finns en själ/ande/gud eller vad man nu vill kalla det. Sedan finns det givetvis många olika pusselbitar i detta gigantiska pussel, men skulle man lägga allt tillsammans kan man se bilden. Bitarna kan ju se väldigt olika ut, men allt och alla behövs eftersom pusslet annars inte kan bli komplett.
Det är detta som OneNess, eller "upplysning" handlar om som jag ser det... Att alltså inte bara förstå detta, utan även kunna uppleva det!

 

Varför finns vi?
Är det en mening eller en slump?
Finns det något alternativ till att finnas?
Går det att vara absolut död och orörlig?
/trött

Ja. Nej. Nej.
Jag skulle vilja svara dig så här:
Ja, mitt sätt att se på livet är att det finns en mening med att du finns. Du upplever dig själv genom att "finnas".
Nej, det finns inget alternativ till att finnas, du kan inte "inte-finnas"....
Nej, du kan inte vara absolut död, för det finns ingen död. Det är bara en upplevelse och en illusion, precis som allt annat...

Din signatur tyder på att du "lämnat dig själv", dvs. inte längre gör saker för din skull, saker som gör dig glad. Ändrar du på det, kommer du säkert att se på livet på ett annat sätt och automatiskt få svar på dina frågor här ovan!
Namaste!

Se på den som gör dig uppmärksam på dina fel, som på en som visar dig stora skatter! - Buddha